Min första award!

WoW! Vilken grej tänkte jag först… Snygg logga och allt! Men när man läst det finstilta så är det som vilket annat kedjebrev som helst. Först ska man lägga upp bilden, sen skriva 7 saker om sig själv (det kan jag väl göra)… men sen ska man skicka vidare till 7 bloggar som jag läser. Men jag läser ju knappt några bloggar och de jag läser är redan nominerade. Så jag beter mig som den tråkmåns jag är och bryter kedjan genom att inte skicka vidare. Däremot njuter jag av att ha fått äran 😉

7 saker om mig:

1) Mitt första ”riktiga” arbete var som Illustratör. Detta var sommaren 1997 som jag fick i uppdrag av Gällivare kommun att illustrera en bok. Sagt och gjort. Boken fick dåliga recentioner men mina bilder lovordades av recencenterna. En dag, några år senare, ringde en kvinna från Kungliga biblioteket i hufvustaden och bad om min tillåtelse att registrera mig som illustratör hos dom… Vad det innebär vet jag ej, men jag antar att jag är sökbar i deras arkiv.  

2) Jag gick aldrig på dagis. Jag var hos min farmor och farfar och storebror min var hos mormor och morfar. Negativt? Nja, jag var väl ganska blyg och rädd för att stifta nya bekantskaper. Positivt? Det mesta! Jag lärde mig umgås med vuxna människor och framför allt den äldre generationen. Jag lärde mig ett konsekvenstänkande tidigt tidigt i livet. Vilket kanske inte alltid var så poppis bland mina vänner. ”Hönsmamma” blev jag kallad och ”Skvallerbytta” 😉

3) Jag är inte förtjust i att köra manuellt växlade bilar… tycker att det är lite stressande att köra i stan och behöva tänka på att växla hela tiden. Nej, tacka vet jag automat.

4) Har storlek 95D på behå… fast dom ser inte så stora ut (tuttisarna alltså) eftersom jag har en sån gigantisk kroppshydda i övrigt (drar väl strl 50 upptill)… och så är jag 179 cm lång.

5) Även jag var mobbad under min uppväxt. Under högstadietiden gick det så långt att jag började stamma. Även mina ”vänner” gjorde mig till åtlöje om ”rätt personer” var i närheten. Jag fick veta hur ful och fet jag var och framför allt hur förbaskat ointelligent jag var, jag valdes alltid sist på gympan osv. Det tog hårt. Men, jag vet idag att jag är både tjock och snygg, och dessutom – jag har en universitetsexamen, rätt fina betyg och ett bra jobb… så ointelligent? Nej… inte det heller. 😉 Stamningen försvann sommarlovet mot gymnasiet 😉

6) Jag ger pengar till välgörenhet… via skatten jag betalar, någon enstaka gång vid begravning och i förra veckan skänkte jag 50 öre till Pakistan (tror jag). Inte ett öre mer 😮 Vaddå då? Jag är ärlig! Önskar någon kunde starta en fond i mitt namn så att jag får lite välgörenhet av svenska folket emellanåt…

7) Är väldigt noggrann när jag gör en sak – oavsett om det gäller städning, renovering, trädgårdsarbete eller annat. Ska något göras så ska det göras ordentligt, annars kan det vara.

Vill avsluta med ett tack till raraste Nina som nominerade mig! 😀 Kram på dig!

När man jobbar försvinner blogg-tiden…

Jobbar heltid och kommer hem till en mammig liten kille och en egentids-suktande pappaledig make. Inga fel med det, jag älskar att vara med min lille gosse. Men någon flitig bloggare blir jag dessvärre inte. För att vara en aktiv bloggare så krävs det att man har mycket fritid antar jag 😉

Nåväl… På jobbet är det jättekul för det mesta. Har hamnat i ett kanonbra arbetslag och jag lär mig massor samtidigt som jag inser att jag kan mer än jag tidigare trott. Fantastiskt roligt även om vi har massor med ”tunga” patienter.

Lillprinsen här hemma växer och frodas. I förrgår fick vi ett stoooort paket med posten från våra vänner i Malmberget. Det var kläder till Philip i RÄTT storlek. Vi har suckat tungt ett tag då det än en gång ska rensas bort för små kläder och det ska köpas nytt… men nu fick vi enormt god hjälp på traven. Och dessutom har svärmor köpt både höstoverall och pyjamasar till Phille, så nu klarar vi oss ett tag :-).

Helgens utflykt till Närke uteblev och vi fick besök därifrån istället. Phille uppskattade verkligen all uppmärksamhet och var i sitt esse hela dagen/kvällen…särskilt kvällen. Återigen blev nattningen en långdragen historia.

Värstingbilen på uppfarten tillhörde dessvärre inte Philips föräldrar utan…

… Magnus (höger). I soffan ser ni Anton som försöker se på TV medan lillkusinen Philip håller låda och använder Anton som bilbana 😉

Kolla vad tjusig man är i morbrors gamla sparkdräkt från 70-talet. Riktig Travolta-pose 😉

P.S. Bilderna får ej kopieras eller användas på något sätt utan min tillåtelse.
© Juniphé

Jag gillar inte:

– Kräftor (inte vidare förtjust i nubben heller). Så därför är jag hittills tacksam för att ev Kräftskive-inbjudningar uteblivit i år 😉

– Lars Winnerbäck. Har aldrig hört karln sjunga förrän idag, men har sedan länge fått för mig att han sjunger som en gammal alkoholiserad kråka… och efter dagens provlyssning på youtube(efter mkt vånda) så kan jag inte annat säga än att jag hade rätt! Karln är en Lundell-wannabe. Kan hända hans texter är välskrivna och slår rot i mångas hjärtan (OBS! Vad vet jag som endast hört honom sjunga i exakt 25 sekunder?)… men det slätar inte över hans dötrista stämma.

– Nej jag gillar inte KENT heller. Där vet jag att texterna är något bättre än framförandet, för dom har jag iaf hört nötas på radion… men jag blir illamående och irriterad när jag hör det där jävla gnisslandet och gnället från sångaren Jocke Berg (?)

– Vräkighet. Och ännu mer skrattretande är det nog när någon som inte har råd försöker utge sig för att ha det.

– Överlägsenhet. Människor utan självkritik eller självdistans som anser sig förmer än de flesta andra. De få gånger dom möter en ”överman”, slickar dom bakdel som aldrig förr.

Finns fler saker som jag inte gillar… fast, vem orkar ödsla energi på sånt tjafs 😉 Dags för lite roligheter istället 😀

(Bilder snodde jag från en blogg mes samma efternamn i som jag hade förr ;-))

Renoveringstankar…

Äntligen börjar årets sista sommarprojekt vara klara.

– Rensa bort rotogräset från stora perennlandet

– Ersätta döda häckplantor med nya

– Göra om i växthuset

– Bygga spaljé och nytt land framför

– Måla trappräckena vid entrén

– Philips rum!

– Bygga elementskydd till Philips rum

– Byta ut dåliga brädor i panelen på nordsidans gavel samt måla.

Ja, en tråk-sak kvar. Sedan påbörjas höstens projekt: Gillestugan. Igår var vi in till Stuvbutiken i Karlstad i jakt på inspiration till rummet. Golv och reglar ska ut och in med nya reglar, nya skivor och nytt golv. Vad gäller valet av golv är vi tveklöst eniga – heltäckningsmatta! Men sen ska man ju välja färg… och tapet… och och och… Usch… jag  har inte hunnit med att fundera särskilt mkt över detta rum, så för mig som måste överlägga med mig själv i månader (ibland år) känner mig lite ”naken, rädd, exposed”.  Valet av matta blev ganska enkelt – vi fick helt enkelt välja bland de billigaste. Men, faktum var att det var en av dom som föll mig mest i smaken också 😉 Färgen är som vanligt allt annat än feg. Visst kan vi välja en svart/grå matta… och till det endast vita väggar (som de flesta hem på styleroom.se), men då skulle det inte avspegla oss. Tapeten vi grunnar på kommer från intrade.se och är makens önskemål… ja, jag kan ju inte påstå annat än att den är riktigt rolig – men om vi står ut med den om 10 år vette tusan? Gnistskyddet på golvet är idag en jättefin skiva svart sten (samma som fönsterbrädorna), men dessvärre är den aningens för liten har vi erfarit och måste bytas ut mot ngt större. Det enklaste och snyggaste alternativet till sten är mattsvart plåt. Vi har sån tur att vi bor granne med en plåtslagare (egenföretagare dessutom) så har vi tur kommer vi undan med runt 400:- för ett helt nytt skydd. Det blir ju kanoners!

Nej, nu ska här läsas en stund innan det är dags att snutta kudde.

Börjar bli gammal?

Igår kände jag mig verkligen som en gammal hagga. Det var party med goaste tjejjorna, med därpå följande rumpskak, på ”inneklubben” Tempel i Karlstad. Jag har hört så mycket gott om stället och hade höga förväntningar. På ena dansgolvet spelades bara ”House” musik, vilket jag var måttligt road av… ja dom andra i truppen också. Vi satte oss i en soffgrupp och iakttog de unga förmågorna, på runt 19-20 år, som i kortast tänkbara klänningar (eller var det tröja och linnen?) kråmade sig likt strippor på dansgolvet.  Varför liksom? För att jämföra tampongsnören eller? Det var ytterst smaklöst och kräkset åkte hiss i magstrupen.

Vi gick vidare till nästa dansgolv och där spelades gamla slagdängor från det glada 90-talet… 90-talet liksom?  Vad hände med 80-tals musiken? Tja… kanske är det tidens gång? Vi har ju kommit in i 2010-talet nu.

I övrigt har väl inte mycket förändrats sedan tidernas begynnelse. Honorna dansar och fnittrar och låtsas ignorera de brunstiga hannarna som cirkulerar och flåsar sina offer i nacken och luftjuckar i hopp om en invit.

Ja, alltså bitter är jag inte. Ty även jag blev flåsad på och luftjuckad – men efter några minuters ignorerande från min sida så drog ungtuppen vidare 😉 Så trots att mitt inre skrek ”Vad fan gör du här din gamla hagga!?” kan det ju inte ha synts utanpå? Eller så kanske han var ute efter en erfaren kvinna 😀 hahaha!

Vid slutet av kvällen/natten blev jag för första gången i mitt liv kallad för MILF 😀 Det ni!