Första dagen på Dagis!

Philip var lite tveksam till en början, men mamma mu satte sig i ”föräldrasoffan” och tog upp en tidning att bläddra i. Philip stod vid dörren och funderade mest på vad han hade där att göra. Några små barn med leksaker kom ut och kikade på honom och mig och försvann sen in till dom andra barnen och fröknarna.

Det tog inte lång stund så smög Philip efter och sen var han igång. Han lekte med bilar och bar runt på en jättestor och jättefin sopbil. Någon gång emellanåt kom han ut där jag satt och visade upp en leksak – men bara på avstånd. Risken fanns ju att mamma skulle ta med honom hem igen 😉 Totalt orädd var han och nästan lika lång som 3-åringarna :-o. Han ramlade 2 gånger och behövde tröstas, den andra gången så märte vi att han var jättetrött och sliten. En timme hade nästan gått och han var alltså nöjd för dagen. Precis enligt inskolningsplanerna.

Nu slumrar lillen i våran säng. Måste väcka honom om en liten stund, för han ska till tandläkaren idag på en trauma kontroll. Hoppas han uppför sig väl 😉 Att borsta tänderna och gapa på beställning är bland det absolut värsta han vet. Det är tårar och avgrundsvrål varje gång… men vad kan man göra annat än borsta och se glad ut?

P.S. Bilderna får ej kopieras eller användas på något sätt utan min tillåtelse.
© Juniphé

Annonser

Lisa går på tranbärsjuice och matte går på blåbärssoppa

Jag och maken stod och kikade ut genom fönstret på vår lilla eländiga vovva som vankade av och an med svansen mellan benen, mitt i natten, i kylan. Jag hade försett henne med hennes varma ”jacka” så hon inte skulle frysa ihjäl. Vi ansåg nog båda att det var dags att ta farväl. Men, först skulle vi försöka hantera natten. Efter en timme ca tog jag in hunden, gav henne mkt vatten, mat och lite hund-alvedon (Metacam). Sen tog jag in henne och bädden i vardagsrummet, lade mig tillrätta på soffan och försökte lugna den skälvande lilla kroppen. Efter en timmas taktil massage hade lillan somnat (!!!) och sov resten av natten (!!!).

Morgonen efter (igår morse) vaknade jag till ett illamående utom denna värld… maken hade precis åkt till jobbet och jag fick ringa hem honom. Och tur var väl det, jag fick inte behålla någon vätska alls. Så sådant pysslade jag med igår. Maken hade fullt upp med att sköta hus, lillen, vovven (hon fick tranbärsjuice som komplement till sin c-vitamin och Hiprex och mår hyfsat iaf), och passa upp på mig. Efter en kur med resorb fick jag åter behålla vätska och nu lever jag på vatten och pro viva blåbärsoppa.

Magsjuka och urinvägsinfektion (igen)

Vi flyttar fram inskolningen till måndag istället.  Philip kräktes igår kväll och imorse så inskolningen skulle ha startat på torsdag. Det blir knasigt tycker jag, så vi beslutade att han börjar  måndag istället.  Nu mår han bättre (ta i trä!) och har fått göra nr två och även visat ngt större intresse för mat. Han har ätit glass, nyponsoppa, blåbärsoppa, limpmacka, några pastaskruvar och druckit avslagen coca-cola… Ja och vatten såklart. Håller tummarna för att han mår ännu bättre imorgon. Jag vill åka någonstans, inte bara sitta hemma.

Och jag hann knappt skriva ovanstående förrän hunden signalerade att ngt var fel… Urinvägsinfekion -IGEN! På något vis så känner jag att detta är droppen som får bägaren att rinna över. Jag ska diskutera med maken imorgon bitti (efter en sömnlös natt från min sida) om det inte är dags för injektionen. Jag vill inte, men frågan är om hon ska behöva lida mer? Har natten på mig att fundera…

Enough!

”Common now… gimme a break!”

Eländes elände, det tycks inte finnas någon botten på denna eländesavgrund vi befinner oss i. När man tror man når botten, så knakar det till och man faller ytterligare några meter. Tror det är ngn jävel som sitter med en Voodo-docka och sticker mig i bröstet hela dagarna!

”Men vad är det NU då?” tänker en del av er… ”Men sluta gnäll!” säger andra.

Lagom till första inskolningdagen så blir Philip magsjuk… så det blev ingen inskolning idag. Hunden hade tid för borttagning av stygn och undersökning av sina ögon (hon har fått ngn infektion i dom och det pusar… vilken skräll va? Utöver allt det andra ;-)) hos veterinären, men den fick vi lämna återbud till också.

Hade det bara varit enstaka saker, utspridda då och då, hade man väl inte blivit lika knäckt. Men nu har det tamejfan varit något ända sedan september!!! Vattenläckan var väl det minsta problemet egentligen – men det tog på krafterna ändå och plånboken tömdes… Sen allt med hunden och nu Phille som mår dåligt. Hur mycket man försöker se objektivt på saken så har man ju ett hjärta i kroppen och när dom små liven man älskar är sjuka så gör det ont  i mig. All denna oro sen! Ständig oro för Lisa och hennes åkommor och som oerfaren mamma så oroar man sig för minsta lilla hos Philip. Jag kan inte hjälpa det, men jag känner mig så hjälplös och osäker och jag finner mig själv sitta där och storgråta. Som sagt, det börjar bli för mycket… I normala fall så hade jag inte… äsch, detta är inte normalt någontans! Detta är för mycket!

Nåväl, bara gilla läget och inse att till slut vänder det… man härdas av alla prövningar. Så är det.

Aj aj i magen!

Igår kväll och inatt hade lillen ont i magen. Mamma mu var såklart lite orolig att det hade med en viss ”glasbit” att göra… men enligt vad Dr. berättat så stämde hans symptom inte riktigt in på punkterad tarm. Dessutom var han tokhård i magen och pruttade som besatt. (SORRY, första gången jag skriver avförings-konsistens här i bloggen ;-)). Ett annat tecken var såklart att så fort jag tog fram hans kära traktorbok så blev han tyst och stilla. Vi läste boken om och om igen och tittade på bilderna och lyssnade på ljudet i 2 timmar inatt! Sen blev det Bananer i pyjamas på DVD:n i sovrummet. Vi sov inte mycket inatt alltså. När Lisa väckte mig kl. 9 så kändes det som om jag precis slutit ögonlocken.

När alla vaknat packade vi in oss i bilen och åkte ut till Ö&B för att köpa lite lördagsgotter, där mötte vi svärmor och Arvid som också skulle handla lite. Sen åkte vi hem och åt lunch och strax därefter slocknade hela familjen (inkl hund) i sängen och där sov vi i 4 timmar(!!!). Ok, jag sov 1,5 timma men dom andra sussade gott vidare.

image

image

imageNär alla vaknat tog vi en skön promenad och sen blev det Bio (”Grease”) nere i hemmabion. Philip stod ut tack vare de coola bilarna, dansen och musiken, annars är han rätt ointresserad av film ngn längre stund 😉

Nu sover lillen, vi tittar på ”Dansar med vargar” och snaaaart, blir det natta.

P.S. Bilderna får ej kopieras eller användas på något sätt utan min tillåtelse.
© Juniphé

Är du sugen på kanelbullar? Ta då en tugga på en julgranskula;-)

Ja ungefär så kan jag summera Philips dag.

Nåja, dagen började faktiskt riktigt bra. Vi åt frukost och tog en promenad i den vackra vårsolen och hade turen att träffa på min vän (tillika studiekamrat och kollega) Linda,så då gick vi tillsammans och uppdaterade oss om varandra och våra arbetsplatser. Glad i hågen kom vi hem och vi åt lunch. Philip var trött, men jag skulle bara sätta igång en maskin med tvätt och göra eld i kaminen innan jag nattade honom… I ett obevakat ögonblick (max 10 sek) så hann lillen ha sönder en julgranskula och smaka lite på bitarna 😮 Gode Gud vilken chock! Jag fick inte ut ngt ur munnen på honom så jag ringde sjukvårdsupplysningen som rådde mig att åka in. Vi hamnade på akuten där vi fick vänta i 5 timmar innan en dr tog hand om oss och rådde oss att mata Philip med kanelbullar. Det skulle tydligen kapsla in vassa föremål riktigt bra. Tur att dr sa det, för annars hade vi gjort sparrisstuvning till middag åt Philip 😉 Nu ska vi hålla koll på om han får väldigt ont i magen och feber det närmsta dygnet och sedan även inspektera avföringen. Philip var obemärkt av händelsen, till skillnad från hans mamma, och han glufsade gladeligen i sig 2 st kanelbullar till middag 😉

Bild lånad (klicka på bild för att följa länk)