Min lilla (stora) son…

Det händer så mycket spännande i hans lilla värld just nu och han suger åt sig alla intryck och utvecklar alla sina sinnen och övar på sin motorik. Man ser på honom och förundras… och man kan stolt konstatera att han är helt perfekt! 😉

Äntligen har han slutat kämpa emot tröttheten! Vi som fått kämpa sååååå med hans läggningsrutin. Nu vill han gå och lägga sig! Så har det varit nu ett tag. Mycket tack vare Dagis tror jag, och all stimulans han får där om dagarna.

Ikväll skuttade han runt i soffan som en hare och skrattade… toktrött givetvis. Jag frågade honom: ”Philip, vill du gå och lägga dig nu?”. Genast slutade han hoppa, klättrade ner från soffan och gick med raska steg mot sovrummet. Jag föjde honom hack i häl och sa (mest för mig själv) ”Men då är frågan; Vart är snuttis?”. Phille som redan var framme vid spjälsängen, sträckte in handen mellan spjälorna och sa ”Dääääär” samtidigt som han drog ut sin kära snuttfilt. Sen tog han nappen från sängbordet och kröp upp i vår säng, där han lade sig till rätta på kuddarna, redo för godnatt saga och välling. Summa kardemumma: Han tog själv beslutet att gå och lägga sig för natten och alltså blir det inget tjafs 😉 Så skönt!

P.S. Bilderna får ej kopieras eller användas på något sätt utan min tillåtelse.
© Juniphé

Annonser

Undrar hur det blir sen?

Idag fick vi beskedet att vår chef har sagt upp sig. Hon slutar i September är det sagt och går då över till privatsidan för att endast jobba kliniskt. Förstår henne att hon vill gå vidare och göra något annat… hur tråkigt är det inte att vara på ett och samma ställe år ut och år in?

Lite pirrigt känns det såklart att försöka skåda framtiden an och föreställa sig hur det kommer att bli. Får vi fortsätta jobba som vi gjort de senaste åren? Vad innebär detta för mig personligen? Liiite vemodigt att förlora henne som arbetskamrat, men samtidigt jättespännande med förändring! All förändring är bra! Det håller oss alerta 😉

Örebro, Pålsboda och Hallsberg

Igår åkte vi en tur till Närke. Passade på att stanna till på Lågprismagasinet på Marieberg såklart och fyndade en traktor till Philip och en Amerika-kudde till mig. Löjligt billigt och jag är grymt värd den kudden! 😉

Sen bar det av till Pålsboda… Närkes Raggarparadis? haha!

Lägg märke till nummerplåten!

I Pålsboda hälsade vi på makens syster med familj. Passade på att hälsa på svägerskans svärföräldrar i Hallsberg som var så nyfikna på Philip och Phille fick leka med roliga bilar och äta gott fika (Ja vi fick också gott fika).

På kvällen åt vi smarrig middag och svägerskan och jag delade på en flaska rött. Lägger upp bild på vinetiketten här, för annars glömmer jag bort vad det hette 😉 Måste köpas hem!

Tack för igår!

P.S. Bilderna får ej kopieras eller användas på något sätt utan min tillåtelse.
© Juniphé

Har muskler under hakan…

Under den stora fina dubbelhakan alltså 😉 Jag återupptäckte dom igår när jag skulle sminka mig inför turen till Närke. Så jag tog tillfället i akt och motionerade. Och idag har jag träningsvärk… i hakan 😀

P.S. Bilderna får ej kopieras eller användas på något sätt utan min tillåtelse.
© Juniphé

Maria Montazami säger…

att man inte ska tala illa om sina arbetskamrater. Och jag tycker att det är klokt av henne att tänka/säga så… för man ska ju trots allt jobba med varandra och kunna hålla ett professionellt förhållningssätt till varandra. Eller hur!?

Men idag blev jag så förbannad! Det rök ur näsborrar och öron på mig och jag skrapade i marken med foten… men jag var snäll, korrekt och PROFESSIONELL! Till skillnad från dig din lille fjant!

Och vet du? Det var jag som hade rätt och DU som hade fel! 😉 Moahahahaha!

Dagistankar…

Nej vi gick inte på ”Öppna Förskolan”…Jo! Två gånger har vi varit där faktsikt. Första gången var det Föräldraträff där med BVC och då fick barnen göra gipsavtryck.En vecka senare var maken dit och lekte en stund med Philip och hämtade gipsavtrycket.

Vidare har Philip inte gått på vare sig babyrytmik, babysim eller annan babyaktivitet. Han har träffat kompisars barn ibland, men inte ofta. Han har hängt med oss vuxna och rännt runt med pappa hela dagarna.

Detta till trots, så gick inskolningen jättebra. Redan första dagen frågade fröknarna om han normalt är så här ”trygg i sig själv och orädd”. Och ja, det är han faktiskt. Visst har han gråtit en stund när vi lämnat honom, men det går över så fort mamma eller pappa går därifrån 🙂

Såmed andra ord, så gjorde vi rätt i att inte ha ångest över att vi inte kunde köpa in oss på svindyra babysimmet etc. Det gick bra ändå 😉

Bah!

En vakande ängel

Nu ska jag berätta vad som hände idag.

Pappa skulle ta hissen upp till 4:e våningen efter en promenad med Lisa. Hissdörren öppnas, Lisa går in, hissdörren stängs mitt framför ögonen på pappa, Lisa är ensam i hissen och hissen åker upp. Lisa  har sitt flexikoppel på sig! Pappa håller i den andra änden av kopplet! Hissen försvinner upp, pappa kan höra Lisa gny i hissen. Pappa skyndar upp för trapporna, för att finna Lisa ståendes utanför hissen på våning 2, med kopplet runt halsen, hissdörren är stängd bakom henne… Hon skakar och är rädd. Men hon lever! Hon lever!!! Hon hade 30 cm tillgodo innan hon hade lämnat detta jordeliv.

Men vi ställer oss frågande: Hur kunde hissdörren stängas? Vem tryckte på knappen? Det fanns ju ingen i trapphuset och ingen knapp var intryckt.

Jag tror… att Lisa idag hade en vakande ängel med sig i hissen, en ängel som såg till att hon tog sig ut i rättan tid. Mattes lilla ängel ska inte bli en riktig ängel än, och abslut inte på detta hemska vis 😦

Pappa hade försökt stoppa hissdörren men den klämde hans fingrar… Nu har en reparatör och en av bovärdarna varit där och mekat med hissen, så nu hoppas vi att den inte gör om något så här galet igen.