Är så innibaljans trött!

Sover inte bra på nätterna… Philip har haft en hel del oroliga nätter sedan Dagisstart. Sen har vi ju Lisa… *suckar*. Hon är orolig nattetid, vill ut och kissa mitt i natten, eller dricka vatten, eller bara vanka runt. Hon finner sällan någon ro, med den påföljden att hon håller mig vaken. Jag vaknar för minsta lilla ljud från Philip eller Lisa och har svårt att somna om.

Jag tror att Lisa börjar bli senil och att det är därför hon är så konstig. Några nätter han vi nu hämtat in henne i vårat sovrum och så har hon fått sova i sängen med oss. Första nätterna fick jag stryka med handen över pälsen på henne tills hon slappnade av och somnade. Och de nätterna hon sovit hos oss har hon varit jättelugn och kunnat hålla sig till morgonen med att kissa. Hon får gärna sova med oss, det blir varmt och gott och otroligt avslappnande att höra henne sova. Men ändå… det har varit så mycket elände att jag liksom inte kan slappna av fullt ut.

Så med det sagt så tänkte jag göra mig redo för bingen. Tvätta bort sminket, borsta tänderna, hämta ett glas vatten och sen sova.

Är nog extra trött idag efter: jobbet, handling, hämtning av Philip, promenad med son och vovve, försett Philip med mellanmål, badat pojken, lagat mat, tröstat en liten kille som ramlat och slagit sig så blodet rann runt framtänderna (!!! igen !!!) osv… osv… Det är mycket jobb att vara förälder! Nu börjar det bli dags att planera barn nr 2, men jag kan på fullaste allvar säga att ”Jag är nöjd!”. 😉

Nej, Godnatt då!

Annonser

Pre-Valentine’s dinner

Inget ”fancy schmancy”, men gott som attans 😉

Färsk tortellini med ostfyllning (vi hade mozzarella och tomat) Tomatsås: Färska tomater (skalade!!!), knaperstekt bacon, hackad vitlök, basilika, oliver och en skvätt vitt vin. Till det åt vi en enkel grönsallad.

Var på jakt efter riktig ”Pancetta”… men ICA Maxi hade det inte… inte heller mina ICA handlare i denna by. Får luska lite vart man finner en sådan delikatess (bortsett från Italien). Några tips?

Spara eller Slösa?

Förra veckan var jag på ett inspirerande heminredningsparty hos grannen. ”Perfect Home” hette partyt och där fanns allt från serviser och ljuslyktor till lampor och gardiner. Mängder med riktigt fina saker, men mycket var onödigt dyrt tycker jag. Så här en dag satt jag och bläddrade i en postorderkatalog och fick syn på en nästan likadan lampa som den jag såg på partyt… fast till ett mycket lägre pris och då föddes idén att söka billigare alternativ. Sorry Perfect Home… men jag är ekonomiskt lagd och kan bara inte låta bli 😉

Här har ni Perfect Home produktkatalog (Bilden är klickbar) 

Och här har jag samlat några billigare alternativ:

   

 

Som sagt Perfect Home har massor med snygga saker, men det är bara priserna jag inte gillar 😉 *snåljåp*

En större familj…

Först och främst vill jag säga att jag är så glad och stolt över mina systerbarn. Så otroligt fina, och de jag har vågat ta kontakt med, är artiga och väluppfostrade. Vet inte hur länge dom har känt till mig, och att jag är deras ”moster”, men jag har alltid vetat om dom. Jag har alltid velat ha kontakt, men av någon anledning så möttes mina försök med tystnad.

Det finns mycket att säga om det som varit och man kan älta i evigheter… eller så kan man lägga det bakom sig och starta på nytt och inse att den tid som gått förlorad kommer aldrig igen. Bäst att göra det mesta av framtiden. 

Det fanns någon som gjorde klart för mig redan i 10-års åldern att jag inte fick tala högt om att jag var moster åt syrrans barn, utan jag var bara en bekant. Och vad denna någon ytterligare bestämt kan jag ju gissa mig till. Jag minns bara att mitt hjärta sjönk som en sten när dom orden sades till mig (bakom stängda dörrar, på övervåningen i huset där storasyster, hennes make och deras förstfödde bodde). För en tioåring som idoliserade sin storasyster och var stolt som en tupp över fina lilla M, var det som att få sig en fet käftsmäll. Jag trodde denna någon skämtade först, men det var fullt allvar och jag fick be om förlåtelse för att jag sagt ordet moster.

Ja, nu ältar jag igen… Fast till ingen nytta. 😦

Jag hoppas bara att vi kan behålla denna kontakt vi upprättat. Jag önskar det så innerligt och jag hoppas att vi kan ses någon gång. Som jag sagt förr, här är ni alltid välkomna! Komsi komsi 😉

Tänk vad bra!

Ibland måste man stanna upp och inse hur bra man har det! Jag har en underbar make som älskar mig djupt och innerligt. Jag har en fantastisk son som är allt jag någonsin drömt om och mer därtill. Jag har en kärleksfull familj som alltid finns där och stöttar. Jag har ett fåtal riktiga vänner och jag värderar er högt. Jag har ett stort och fint hus med hög potential och runtom bor  toppengrannar! Jag har ett jobb som jag trivs med…

Jag är lyckligt lottad trots allt.

Ute skiner solen och snön smälter av värmen. Det våras! Jag längtar efter dom där första dagarna i den våriga snöfria trädgården, när man går runt och städar upp efter vintern och fantiserar om olika projekt. Har dock lovat mig själv att projektera mig själv och familjeliv detta år istället, så det blir inte mycket mer än vanligt trädgårdsunderhåll. Vi ska hinna njuta av varandra också, inte bara gräva och ansa.

Men just nu (har jag lunch på jobbet) och jag längtar efter att hämta hem Philip och vovven och ta en skön promenad innan middagsbestyren.  Ja och så längtar jag såklart efter mina fina nya skor!

Min SNÄLLA svärmor och hennes SNÄLLA make!

Har ”bara sådär” kommit på att JAG ska få dessa:

Bild lånad från Brandos.se

Testade dom igår och dom satt som gjutna! Undrar vad jag gjort för att förtjäna något så fint!?

Tack, tack!!!

Det kommer dock se rätt lustigt ut när jag kommer i mina sjukt snygga och ÄKTA UGG’s matchat med min väldigt trasiga jacka från 2008 års Kappahl-kollektion. Jag har nog inte ett par byxor i rätt storlek som inte har hål i tyget, likaså mina tunikor och klänningar… allt är urtvättat och trasigt. Men min snälla make tyckte då att jag till hösten får se till att köpa mig en ordentlig vinterjacka av bra kvalitet. Det vill jag gärna 😉

Hihihi! Vad GLAD jag är! Jag vet inte om jag någonsin haft ett par skor i äkta skinn? Möjligen något par sandaler…

Det är lustigt att en del människor…

Anser sig så mycket förmer än andra… förmer än MIG i synnerhet. Har jag ett stort fett L taggat i pannan eller vad är problemet? Vad hos mig får dig att känna dig så överlägsen? Vad är det som skiljer mig från andra människor? Är du ens medveten om hur du uppför dig? Är du medveten om att ditt sätt att uppträda är löjeväckande och osmakligt? Är du också medveten om att dina besserwisser-fasoner inte rör mig mer i ryggraden än ett kliande myggbett?

Lilla stumpan, vi har olika erfarenheter i livet och vi har båda mött och bearbetat motgångar och svårigheter. Vi har båda vuxit med uppgiften. Vi har båda tagit oss någonstans i livet. Vad är skillnaden? Varför detta juvenila beteende?

Fundera lite över detta.

What you give is what you get returned… Kanske kan karma lösa en del av dina personliga problem? Dags att anamma en trevligare attityd?

PS, jag tycker om dig ändå… tycker bara lite extra synd om dig och ditt stora huvud.