Men sov då!

Ja så tänkte jag i afton när Philip inte ville somna. Men som den goda mor jag faktiskt är, så satte jag mig inne hos honom för att lugna honom (inte från gråt eller tandagnisslan – nej Philip är alltid överpigg, superglad och pratsam). Till slut fick jag honom att ligga ner och då började tjattret. Det var hejdå och godnatt till allt och alla. Men så insåg jag ju att han referererade dagen genom att säga godnatt. Så löd kvällens godnatt-ramsa (Observera att Hej då använder han som godnatt ibland):

Natt natt Pappa, natt natt Faffa, natt natt Birgit, hej då Birgit, hej då Birgit, hej då hästen, hej då kossa, hej då grisen, hej då bilen, hej då traktorerna, hej då vovven, hej då Lisa, hej då Lisa… Hej då tomten, hej då tomtarna, hej då Moffa, hej då mommo, hej då anka, hej då pippi, hej då kossorna, hej då kossorna, hej då grisen…

Och så fortsatte det, om och om igen. Han ville verkligen inte somna 😉

Nå, jag får väl förklara mig lite med tanke på tomtarna. Jag och Philip tittade på gamla foton i datorn och bland annat så visade jag honom bilder från julen 2010. Där fanns ju tomten med! Och lilla Lisa med sin pigga blicka och charmiga hund-leende.

Jag kan inte förvänta mig att han ska somna efter en så händelserik oc storslagen dag som han faktiskt haft. Tänk han har fått sitta i en riktig traktor, han har fått känna lukten av kor och grisar och varit så nära att han kunnat klappa, han har stått bredvid den enorma skördetröskan och han har sett gulliga små kaniner 😉 Klart älsklingen har svårt att somna!

Annonser

Larver, vin och traktorer

Igår lördag startade vi dagen med en stadig frukost. Det var bara jag och Philuren hemma då pappa var iväg på en reklamtour för vår båtentusiastklubb Glasfiberklassiker. Vi tog en promenad i skogen och tittade på insekter och svampar, för att sedan ta vägen förbi lekparken hem. Vi blev glassugna på vägen och åkte då till ICA och köpte varsin glass. Vi hann precis innanför dörren hemma när regnet kom och inte så långt efter så kom även åskan. Vi passade på att sova oss igenom ovädret.

 

På kvällen åkte jag in till Karlstad och drack vin och åt god mat med några väninnor. En mycket trevlig kväll blev det!

Idag söndag blev det en tur till Vålberg och Lillerudsgymnasiet som i helgen hade öppet hus för allmänheten. Man fick provsitta traktorer, klappa djuren, rida häst etc. Lillen tyckte det var jätteskoj!

P.S. Bilderna får ej kopieras eller användas på något sätt utan min tillåtelse.
© Juniphé

Kära dagbok

Veckan har gått fort och på jobbet finns det alltid sysselsättning. Jag gillar mitt jobb som tur är och hoppas att höstens/vinterns stora förändringar ska vara bra för kliniken. Jag känner mig förväntnsfull samtidigt som jag oroar mig en smula för vem som kommer att bli vår nya ordinarie klinikchef. Renoveringar av kliniken väntar och jag tror att allt som händer innebär något bra för oss i slutändan. Det finns människor som är missnöjda med allt och låter alla veta det också, jag vägrar sälla mig till den skaran. I fredags väntade en ny version av vårt nya journalsystem Carita. Jag hittade många nya och förbättrade saker, medan min kollega bredvid var arg och frustrerad över att ”ingenting fungerar”… Konstigt nog så fungerade allt hur bra som helst för mig.

Det där med söndagsångest lade jag på hyllan för länge sedan nu. Jag ser snarare fram emot att få börja jobba. Men att stiga upp på morgonen när klockan ringer är förstås inte enklare… däremot har jag ingen ångestklump i magen så fort klockan ringer.

Ett förslag som fick mig att skratta och sedan grubbla…

Vem är jag i dina ögon egentligen?

Jag ter mig olika i olika sammanhang. Beroende på vem jag möter/samtalar med så kan jag skifta dialekt, gå från självsäker till osäker, käftas eller leka nickedocka. Jag tycker mig se liknande beteenden i de flesta människor jag möter/känner. Förr var jag ett nedtryckt mobboffer som stammade så fort jag blev tvungen att öppna munnen… stammade av rädsla att säga fel – och allt blev ännu mer fel pga stammningen och mina därtill följande nervösa ryckningar i ansiktet. Tänk vad mycket en människa kan förstöra hos en annan människa, bara för att hävda sig själv på den andres bekostnad. Hur som helst så finns den lilla nedtryckta personen kvar i mig och kommer fram i sällskap där jag känner mig underlägsen på något vis. Jag stammar inte, men ibland har jag svårt att hitta de rätta orden.

Sen finns det Norrlandstejjen – den person som jag ofta blir i sällskap av goda gamla vänner. Jag svär som en borstbindare, pratar bred dialekt och jävlar i helvete vad rolig jag är! 😉 Den där roliga tjejjen kommer ofta fram i sällskap där jag känner att jag kan koppla av. Dialekten beror mest på vem jag pratar med.

I sällskap av mina föräldrar är jag nog ganska avslappnad ändå… men lik förbaskat så kommer de där trotsiga tonårs tjejen fram emellanåt och ska visa sig duktig och smartare än föräldrarna. Fast jag vet ju att dom av erfarenhet oftast har mycket kloka saker att delge mig… men jag vill ju visa att jag kan och redan vet (fastän jag inte gör det ;-))

Den gôrgoa omtänksamma tösen finns också. Hon visar sig när någon far illa eller har det jobbigt… Hon frågar hur folk mår och om hon kan hjälpa. Den här rollen hos mig har visat sig kunna leda till att jag faller offer för rejäla energitjuvar och därför är jag sparsam med att visa upp denna del av mig.

Besserwissern visar jag lite då och då… ganska ofta för en del människor, och absolut aldrig för andra. Det beror helt och hållet på hur personen jag möter är själv. Min besserwisser sida dömer fort och brutalt och är ganska känslokall.

Sen har vi den professionella sidan, och det är den som ligger som grund för hela detta inlägg. Jag måste nog uppfattas som väldigt självsäker, kompetent, pålitlig och effektiv… kanske även med viss pondus (???) För jag får en hel del uppdrag utöver min roll som tandhygienist. Det senaste förslaget, och det skrattade jag gott åt medan jag klart och tydligt delgav mitt totala ointresse för den typen av avancemang, var att jag skulle passa att axla klinikchefs rollen. Ja, alltså jag skrattar i skrivande stund åt det lustiga förslaget (som kom från en medarbetare)… men det var därför jag började grubbla över hur jag ter mig i andras ögon. 😉

Nej nog skrivet… spännande hur vi axlar olika roller i livet. Och nej, jag är inte schizofren 😉

Släkträff och kossor

Igår var vi upp till Granbäckstorp (i närheten av Gräsmark) och träffade släktingar från makens morfars sida. Makens systrar och respektive, mor med respektive och morbror med familj var också där och det var såklart extra roligt att träffa dom. Vi ses för sällan, men det blir ju så när man bor på olika orter, alla jobbar och helgerna är uppbokade månader i förväg.

Nåväl det var trevligt däruppe och vädret var verkligen kanonfint! Dom som anordnade kalaset bodde riktigt idylliskt mitt i ingenstans, med kor som betade in på husknuten och vidsträckt utsikt. Jag passade på att fota lite som vanligt… många kossor blev det 😉

Här är mina fina svägerskor med sina respektive.

Vi ses för sällan, men det blir ju så när man bor på olika orter, alla jobbar och helgerna är uppbokade månader i förväg. Kan tänka mig att maken saknar systrarna… jag saknar ju min bror jättemycket, och honom träffar jag oftare än maken träffar sina systrar (trots att dom bor på närmare håll) :-).

Idag blir det fortsatt släktträffande… mamma och pappa bjuder på ”trerätters” (huvudrätt, dessert och tårta), svärfar och Birgit kommer också. Philip får verkligen njuta av och krama på sina släktingar denna helg!

P.S. Bilderna får ej kopieras eller användas på något sätt utan min tillåtelse.
© Juniphé

Jag ser mycket fram emot vår lilla resa!

Har kikat efter boende idag och längtar bara ännu mer.

Vi firar 10 år som gifta i höst och har bestämt oss för att åka på en liten tur. London var det tänkt först, men med tanke på den senaste tidens oroligheter i England så gläder jag mig nog ännu mer åt vårt andrahandsval som vi nu planerar resan till för fullt. Resan tar dryga 4 h (effektiv restid) och det blir minst en natt borta. Philip får följa med, klart han ska fira med oss, han är ju frukten av vår kärlek 😉 Det blir lite hav, lite shopping, lite tårta, några mil i skorna och massor med mys.

Och ännu en resa hoppas vi få till (kanske redan nästa år???)… En vän erbjöd oss att bo i hans stora nybyggda hus i Palma (Mallorca) ”Boka flygbiljetter och åk ner! Hyrbil måste ni ha såklart, men jag vet en bra hyrbilsfirma som är billiga!”. Enda kravet var att jag skulle prata spanska därnere och att vi tar hand om städning och tvätt och sånt efter oss ;-). Maken blev eld och lågor kan jag lova!

Jag vet att mitt resetjat är lite löjligt… vi planerar och planerar och det blir aldrig något av med någon resa. Det mesta får jag dessvärre skylla på hundens veterinärbesök ( ibland 10-12 ggr per år!) och andra oförutsedda utgifter såsom trasiga bilar, vattenläckor och cyklister utan bromsade cyklar. Jag vill inget hellre än att få se världen… medan maken är nöjd om han får se Säffle genom fönstret på en jänkare. Vi har olika drömmar och mål i livet och det är tråkigt ibland då vi inte kan förstå varandra. Men för det mesta håller vi sams 😉 Vänner och släktingar åker utomlands årligen, ibland oftare än så… och jag blir så avundsjuk när jag inte kan göra detsamma. Fast jag reste mycket när jag var ung… innan maken. Då hann jag besöka Skandinavien, Tyskland, Frankrike, Spanien,Tjeckien, Grekland och England. Några ställen flertalet gånger. Känns bara tråkigt att mitt globetrottande tycks vara över… nästan.

USA ska vi åka till. Ännu har vi inte fått ihop tillräckligt med pengar, men varje månad avsätter vi en liten summa för detta ändamål. Vi ska bila en sträcka i USA och besöka olika sevärdheter på vägen. Och tills dess ska jag köpa en stor fet kamera också (ännu en utgift ;-)) då vår systemkamera är lite sjuklig. För man kan ju inte såsa runt med en liten kompaktkamera och inbilla sig att man kan fota storslagna vyer och underbara ting med något som inte har utbytbar optik. Så pass berest är jag att jag vet att det inte är resmålet som gör bilderna. Det roligaste med att resa är för mig att få fotografera, tänk att få vara där – på Beal Street i Memphis och fotografera byggnaden för ”Sun Records” där Elvis, Conway och Cash fick sin start i karriären… Minnen för livet!

Jösses vilket ressug jag har nu! Tur att jag har en trevlig resa att se fram emot då 😉 Japp! Systemkameran följer med!