Kära dagbok

Veckan har gått fort och på jobbet finns det alltid sysselsättning. Jag gillar mitt jobb som tur är och hoppas att höstens/vinterns stora förändringar ska vara bra för kliniken. Jag känner mig förväntnsfull samtidigt som jag oroar mig en smula för vem som kommer att bli vår nya ordinarie klinikchef. Renoveringar av kliniken väntar och jag tror att allt som händer innebär något bra för oss i slutändan. Det finns människor som är missnöjda med allt och låter alla veta det också, jag vägrar sälla mig till den skaran. I fredags väntade en ny version av vårt nya journalsystem Carita. Jag hittade många nya och förbättrade saker, medan min kollega bredvid var arg och frustrerad över att ”ingenting fungerar”… Konstigt nog så fungerade allt hur bra som helst för mig.

Det där med söndagsångest lade jag på hyllan för länge sedan nu. Jag ser snarare fram emot att få börja jobba. Men att stiga upp på morgonen när klockan ringer är förstås inte enklare… däremot har jag ingen ångestklump i magen så fort klockan ringer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s