Hysterisk

Ja, ibland undrar man vart den psykologiska, logiska, duktiga och korrekta mamman tar vägen.

Sally har ont i magen, Philip är sur pga hunger och trötthet (vägrat äcklig lunch på dagis, tillika middag hemma = Levt på 2-3 mackor under en hel dag), Sally vill inte sova i sin säng – bara på mammas arm och blir alltså skitsur när jag lägger henne i sängen ändå när armen domnar bort, Philip vill inte byta den extremt överfulla kissblöjan ”Den är tom!” och skriker och gråter och sparkar av ilska när den byts oavsett (Jag ser att han är kissnödig till tusen för han kniper ihop benen allt han kan medan han försöker undvika en ny blöja, men han vägrar ny blöja och kissa pottan), Sally gastar hysteriskt i sovrummet. Nattar Philip med Sally åter på armen – hon somnar igen, jag lägger henne i sängen och Philip börja leva rövare i sitt rum så han väcker Sally. Upp med Sally, mata Sally och lägga Sally, Philip väcker Sally och meddelar att han har monster i sitt rum och vill inte bo hemma längre – gråter hysteriskt, Sally också… Fram och tillbaka håller vi på så här i dryga 3 timmar (!). Jag ränner skytteltrafik för att på ngt vis lugna ena barnet så att det inte stör den andre… Pappa jobbar sent. När Sallys kolikmage börjar lugna sig och hon kommer till ro, så känner jag lugnet infinna sig – i 2 sekunder!  – för när Philip hör tystnaden så sätter han igång igen och gissa vem som vaknar? Jag är trött, hungrig, kissnödig, LEDSEN, STRESSAD och redigt förbannad. Det brister för mig och jag ryter som ett ilsket lejon och svär för kung och fosterland och jag hur hur sonens låtsasgråt och gnäll byts ut till riktig gråt .

Ge mig bara 5 minuter för fasen! Jag måste andas bort trycket över bröstet och helst kissa några liter medan jag gråter av mig inne på toa. Men nej… så funkar det inte.

Jag kände mig så vansinnesarg att jag studtals inbillade mig att Philip gjorde detta medvetet för att reta mig… fast sekunden efter så kom jag till mina sinnens fulla och inser att det beror på kampen om uppmärksamheten. Han är inte heller van vid denna nya familjekonstellation.

Tänk om jag utöver stunder som detta haft en babyblues att tampas med? Huuu, det hade aldrig gått… jag hade legat på psyk för länge sedan i så fall. Men, nu är det tack och lov bara ett fåtal stunder som detta och resterande tid är underbar, så man står ju ut.

Nu sover båda barnen och jag borde göra detsamma… men är lite för uppvarvad för att kunna slappna av helt. Men snart så 😉

Annonser

One thought on “Hysterisk

  1. Åh vännen! Klart att det är svårt för er att hitta era nya roller i den här familjekonstellationen. Ja, det är ett fåtal stunder det känns övermäktigt. Massor av kramar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s