Texas Longhorn

Vilken rolig kväll! God mat och dryck i överflöd. Höga klackar och många härliga skratt!

Vi firade storebror som fyller 37 år imorgon genom att gå ut och äta en bit. Valet föll på Texas Longhorn och där blir man aldrig missnöjd.

 
image

image

image

Blodprov

Inte visste jag att pricktestens tid var förbi, det räcker numera bara med ett enkelt blodprov.

En enda blick på mina utslag och doktorn utbrast: ”Det där var RIKTIGA nässelutslag det. Det här måste vi göra en allergiutredning på”. Jag fick berätta alla tänkbara saker som jag någonsin reagerat på och det var en lång lista som skulle fyllas i. Det blev ett så brett spektrum som möjligt som ska utredas då vi inte vet vad jag inte tål.

Ett besök på lab fick det bli och därefter Apoteket och hämta ut kortisontabletter, kortisonsalva, antihistaminer och en Epipen. ”Så du kan känna dig trygg tills jag är tillbaka från min semester”. Om en vecka ska jag ringa en annan doktor för provsvar och i juli, när Dr är tillbaka, blir det uppföljning. Det känns bra att bli tagen på allvar (för hur många gånger har jag inte varit dit för mina nässelutslag? och bara blivit rådd att ta receptfria preparat)… samtidigt som jag blev mer rädd för vad som komma skall. Kommer dom hitta något? Kommer jag få en anafylaktisk chock för att jag råkar äta ngt som jag inte tål?

Jag är lite svår sådär… har inte lika enkelt som andra att skaka av mig oro. Jag analyserar gärna och ibland analyserar jag för mycket. Det positiva med oron är att matlust och hunger görs till intet och jag äter mest bara för att jag måste orka med dagen. Minus på vågen är alltid välkommet gällande denna hydda.

Håll tummarna för att blodprovet visar något vettigt och att det inte är av sådan allvarlig art. 🙂

Imorgon ska jag till läkaren…

Allergitest is coming my way. Ja, det är på tiden. Sedan jag väntade Philip har jag haft problem med nässelutslag efter förtäring av apelsiner/Clementiner och nyponsoppa. I helgen har jag haft nässelutslag och igår kväll hade jag kropp och ansikte fullt. Jag har aldrig haft i ansiktet förr och blev lite skrajsen. Japp, jag har ätit clementin i helgen. Allergimedicin och hydrokortisonsalva hjälpte lite efter ngn timme, men jag hann bli nojjig och var säker på att det stack i läppar och tunga också. Såg framför mig hur jag skulle behöva åka in till akuten och och och…

Så nu får det vara nog med detta spekulerande i vad jag tål eller ej. Jag ska ha ett pricktest, så det så! Och otroligt nog så fick jag en tid redan imorgon! Återbudstid – Yey!

Sjukstuga som vanligt…

Jag har inte varit med om liknande alltså. Vi är ju sjuka hela tiden. Nu är det förkylning som härjar igen, hela familjen däckad.

Trots detta så masade vi oss iväg till Karlstad centrum och köpte vårjacka och ny mössa till sonen. Det var skönt att komma ut, men fy så ansträngande. Mycket människor i farten och det var så mycket trevligare att gå på ”stan” istället för tråkiga Bergvik. Var sugen på en fika på Carli, men så tänkte jag att det var lite ”onödigt” att peta i sig så många tomma kalorier redan innan lunch. Visst var jag duktig? 😉 Åkte hem och åt en stadig lunch istället och nu njuter jag av tomma kalorier i form av en rom & cola. Har sovit runt 5 timmar sammanlagt på två dygn på grund av hostan, så jag hoppas att detta alkoholhaltiga intag ska få mig lite mindre ”kliig” i halsen och sömnig 😉

Min sjuka pappa

Just nu ligger han i egen sal på njurkliniken på sjukhuset och får antibiotika intravenöst. Vad ska detta bli? Vad är felet? Vi vet att han har en inflammation i kroppen och njurarna, svar från biopsin väntas om någon vecka. Han har inte Cancer enligt överläkaren. Måtte bara provsvaret komma snart så att vi vet vad vi/Han har att göra med.

Min pappa har en förmåga att förstora upp allt som sker – ett myggstick diskuteras lika flitigt som ett ljumskbråck. Allt är lika allvarligt. Problemet med detta är att när han väl är sjuk på riktigt, som han är nu, då tar vi honom inte på allvar. Så nu sitter jag här med världens ångest och dåliga samvete över att jag igår fräste åt honom ”Du måste sluta överdriva allt!” när han sa (på vägen hem från Ö&B) ”Du vet Kristina, jag är RIKTIGT sjuk nu”. Ja, han var ju riktigt sjuk visade det sig bara timmar senare när han fick prio 1 på Akutmottagningen i Karlstad.

Eländes elände är vad det är. Men, vi försöker hålla lugnet, han är bland proffsen nu och såklart kommer han att bli frisk även från detta.

”Alexander, han är bra för mig”

”Vi kan åka till gungorna och rutsckanorna med honom. Och sen kan vi titta på alla djuren. Då kan Alexanders mamma och pappa gå in med honom och titta på alla söta kaniner. I Mariebergsskogen… Där är det synd om kaninerna, dom är instängda och kommer inte ut.” 😦

Ja, detta var morgonens resonemang av Philip.